Bureheden
Avrättningsplatsen
"Och när dessa rader faller i Eder hand, finns jag icke bland de levandes antal i prövningarnas värld".
Det här är några av de ord, förmedlade genom pastor Öhmark, Sara Greta Persdotter i ett brev tar farväl av sin mor med. Sara Greta tillbringar sin sista natt i ett rum på gästgiveriet i Bureå och det är den 3 november 1830. Dagen därpå ska hon föras till Skellefteå tingslags avrättningsplats på Bureheden, ledsagad av fånggevaldigern, kronofogde Clausén och pastorsadjunkt Öhmark. Vid fångskjutsen marscherar fyra män med skarpladdade lodbössor.
Skarprättaren soldat Häll med dräng är redan på plats, samt ett stort antal åskådare. Sara Greta Persdotter är 22 år och änka. Hon kommer från Ersmark och är dömd till att mista häger hand, halshuggas och brännas på bål. Hennes brott består i att ha giftmördat sin 8 månader gamle son. Sara Gretas levnadsöde grep ortsbefolkningen djupt. Visor diktades om hennes dåd och fördes muntligt vidare för att slutligen nedtecknas. Den 22-åriga änkan var inte den enda att möta sitt öde på Bureheden, utan den andra i ledet av tre personer. Den första var en same vid namn Nils Persson, från Arvidsjaurs socken. Han hade slagit ihjäl en nybyggare och miste därför sitt liv i januari 1827, genom att halshuggas och steglas. Stegling innebar att huvudet avskiljdes från kroppen, som därefter stympades och placerades på ett stegelhjul. Huvudet sattes fast på en spetsig påle och fick så sitta kvar i åratal till varnagel för andra. Det var den enda avrättningen på Bureheden, där stegning utdömdes som straff.
Den tredje och sista som avrättades på Bureheden var den 27-årige inhysesmannen Nils Petter Person Sandström från Storkåge. Nils Petter hade strypt sin hustru och skulle därför sona sitt brott genom att själv mista livet. Nils Petter halshöggs den 9 november 1836 och det var sannolikt också den näst sista avrättningen i Västerbottens län.
Vid avrättningen på Bureheden berättas det att män från intilliggande byar kallades in för att "stå spetsgård". Det innebar att männen höll tillspetsade stänger i en cirkel runt själva avrättningsplatsen. Utrymmet innanför spetsgården reserverades för skolbarn, drängar och pigor. De skulle med egna ögon se och lära sig att brott inte lönar sig.
Två skarprödare verkställde domarna på Bureheden. De två första avrättningarna utfördes av soldat Häll från Innervik och den sista av "Gammel-Gyll’n" från Umeå. Vid avrättningarna bar de en svart kåpa som tecken på sin yrkestillhörighet samt guldörhängen i form av små bilor
Ur Bureå, en historisk guide.
(Historien om Sara Gretas tragiska levnadsöde har på senare tid inspirerat författaren Åke Lundgren, Malå, till en bok. Avrättningen av henne har också under 90-talet blivit föremål för ett par "verklighetstrogna" dramatiseringar i Friluftsfrämjandets regi på den tidigare avrättningsplatsen). Min anmärkning.
Skarprättaren Häll
Olof Olofsson Häll föddes i Medle. I sin ungdom ska han ha varit soldat - därav tillnamnet Häll. I kyrkoböckerna kan man följa honom som nybyggare i Wargträsk, Kankberg, Bergnäs, Loholm, Långträsk och slutligen i Varuträsk, där han avled 1836. Han var gift med Britta Jonsdotter och tillsammans hade de sju barn.
Vid tre tillfällen fullgjorde han sitt hemska värv som skarprättare. Första gången var i januari 1827, då han avrättade lappen Nils Persson från Auktsjaur, Arvidsjaurs socken, som året innan rånmördat nybyggaren Sivert Nilsson i Storbodan. Den 4 november 1830 fick han åter använda sin bila, då Sara Greta Persdotter avrättades. Sin sista avrättning utförde han 1833, då han i Norrbotten halshögg en "rysk man". Hälls bödelsbila ska ha funnits kvar i Varuträsk in i våra dagar och då använts som ogräshacka.
Ur Bureå, en historisk guide.
Läs mer: http://www.kalle.mbps.se/Forskning/Bureheden.htm
