Lämningar från järnåldern
Den förste nybyggaren
"För länge sedan kom tre illgärningsmän till våra bygder. Deras namn voro Bure,
Kåge och Tåme. De gav sedan namn åt de platser där de bosatte sig".
Så berättar traditionen om den förste nybyggaren i Bureå. Om illgärningsmannen Bure funnits och när han i så fall slog ner sina bopålar vid Bureälven kommer vi nog aldrig att få svar på. Klart är i alla fall att det redan under stenåldern bodde människor i dessa trakter. Det visar fynd av stenverktyg och den boplats som grävdes ut vi Falmarksträsket, daterad till senare delen av stenåldern. Vid utgrävningarna påträffades bl a ben från svin och får, något som kan tyda på att det förutom jakt och fiske, även bedrevs boskapsskötsel.
Från bronsåldern finner vi ett stort antal rösegravar, som är lagda längs den dåtida kustlinjen. Oftast finner vi dem på vad som var uddar och öar. Ytterviksgravfältet, med ett drygt tiotal gravar, är det största gravfältet i Västerbotten. Det kallas Rösbacken. Varken från brons- eller järnålder känner vi till några andra fasta lämningar än gravar. Med all sannolikhet bodde de gravlagda i närheten av den plats de kom att gravsättas på. Det gäller bara att hitta var.
(I början av 90-talet har nya fynd gjorts på Harrsjöbacken, som daterats till järnåldern). Min anmärkning.
Vid undersökningar av en järnåldergrav i Nedre Bäck, daterad till 300-talet e Kr, framkom fragment av en järnkniv, brända ben från en människa samt tre björnklor. Samer har ända in i våra dagar trott att just tre björnklor givit dess bärare styrka.
Första gången som Bureå omnämns i skriftliga källor är 1507 och namnet stavas då BWRE. Vid Gustav Vasa skattläggning 1543 upptas fyra rökar i Bureå. Trots litenheten var byn med all sannolikhet betydelsefull.
Under mitten av 1500-talet bodde Västerbottens två största jordägare just i Bureå. I de historiska källorna omnämns fler Burebor som underlagsmän och birkarlar, dvs. handelsmän med kungliga rättigheter att bedriva handel med lapparna. Det finns också en tradition om att det på Burön, för länge sedan legat en tingsplats.
Ur Bureå, en historisk guide.
