Hembygdssång
Av kyrkoherde K J Åkerström 1943

Hell dig, vår hembygd i midsommarljus
med strålande sol över skogar och byar
Hell dig. när havets och höststormens brus
dig höljer i dimma och regndigra skyar
Hell dig i drivornas snövita skrud
med norrsken och stjärnljus i frostklara natten!
Hell dig, när vårvinden bringar oss bud
om svällande knoppar och frigjorda vatten.

Skäret och hamnen med rassel och vin
upplåta din famn emot främmande länder
Buran går leende vacker och fin
med forsar och fall mellan skogsklädda stränder.
Ringlande rök över skogskantens bryn
förtäljer om idog i såg och fabriker,
kyrkan, som pekar med spiran mot skyn,
att Herren i höjden i nåd ej oss sviker.

Blomstrande byar med åker och vall
omhägnas av skyddande , mörkgröna skogar.
Hör, hur det tonar av böljornas svall
en arbetets lovsång av spadar och plogar.
Sjungen av trofasta kvinnor och män
i gärning och verk under tider som flyktat,
ärvd utav barnen sjunges den än
och sjungas den skall tills vår gärning vi lyktat.

Fale hin unge bak dimmig ridå
sig döljer trots forskningens osparda iver
Hersarna också för hävderna stå
som sagofigurer från urminnes tider.
Likväl förnimmes i sägnerna än –
hur tidernas gravrost dem än frätit sönder –
eko av karska och kraftiga män
av myndiga herrar och mäktiga bönder.

Här sutto män efter arbetets id
i gillet med friska och frejdiga sinnen
tömde en kanna för äring och frid
för sancti Anders och Bure herr Jon,
i släkten betrodda och aktade männer,
rådde för bygden, för kyrkan och tron
med andra, vars namn ej historien känner.

Borta de äro och ryktet med dem,
men verket står kvar i den bygd, som de brutit,
bygden där fäderna hade sitt hem,
där led efter led i ögon de slutit.
Ännu de leva i odling och namn
från Hjoggböleliden till Ytterviksstranden,
öppna emot dig sin trofasta famn
och räcka till vidare gärning dig handen.

Hembygdens ungdom, du hembygdens barn,
åt dig gavs arvet av hängångna fäder:
ej som ett rotlöst, vinddrivet flarn
och rotlöst på fädernegrunden du träder.
Låt din unga, din brinnande håg
med kärlek vid fädernearvet sig fästa,
ty av vad fagrast på jorden du såg
är fädernehemmet ändock det bästa.