Vandring i hembygden
För Bureå skoltidning av doktorinnan Ebba Hultman, 1945

Jag vill vandra som förr över hedar och moar,
till forsen, som stiger mot Burälvens broar,
till gläntan vid hemskogens bryn.
Jag vill trampa de vägar, sit minnena bära
och glädjas med dig åt de nejderna kära,
som fagrast de stå för min syn

Där går villsamma stigar och mossiga gångar,
där är gömmen och snår, som oss fängslar och fångar
i Falmarks skogiga hed.
Där finns nästen i snåren, där skogsviltet skrockar
och Sjöbosands gäckande sjörå, som lockar
till svalkande böljorna ned.

Det är kvalmigt på vägar, där vandrare mötas
men frisk blåser brisen, där notarna skötas
i Burvik vid Bottenhavskust.
Vid Bjuröklubbsfyren gå milsvida vatten,
där tyst ligger dagen, än tystare natten,
där dämpa vi sakat vår röst.

Vi lämna med vemod den ensliga fyren,
oss Holmsvattnet lockar med hjortron vid myren
och porsen med myrhedens doft.
Vår färdkost vi dela vid Sjöbottens sänka,
på sommarlen tuva vi samman oss länka
med gråtonat lider och loft.

Ha vi Örviken gästat, vi pröva dess färja,
tar Trollåsen sikte, vi skyndsamt oss värja
mot storskogens oknytt och knytt.
Vid sågen står kvarnen, till Bursjön går vägen,
om Strömsholm och Åbacka än lever sägen
från tid, som för längesen flytt.

Över Istermyrlidens och Falmarkens byar
går solen i lä bakom roströda skyar,
när fram över slätten vi far.
När Burheden skymtar, är Bureå nära.
De leende nejder dem hålla vi kära
och oss håller hembygden kvar.’